krumilurbloggen

Hjälp. Snart närmar det sig. Snart måste vi bestämma belysning och kakel. Hu. Hur ska det gå?

Nu är vi halvvägs i renovering. I två och en halv vecka har vi tryckt ihop oss på hälften av ytan vi är vana vid. Och vi har inget kök och inget vardagsrum - men det går faktiskt riktigt bra. Och det kanske blir klart innan påsk. Och vi kanske håller budget. Puh.

Spänningen stiger.

Men hur gick det till? Från att vi renoverar köket någon gång i vår till att vi renoverar kök, hall och vardagsrum - och börjar på onsdag! Jag fattar ingenting.

Hjälp. Hysteriskt försöker vi tömma vardagsrummet och köket och portionera ut möblerna i de övriga rummen. Håller tummarna för att vi kan knö in kökssoffan i grannens garage några veckor.

-”Det ordnar sig” säger herrH. Och det gör det väl. Men jag hoppas att det inte blir allt för jobbigt på vägen dit…

Kaffet är färdigt. Jag tar fram den rätta kaffekoppen. Sätter på datorn. Häller upp kaffet. Tar fram chokladen.
Men… nej. Hur kunde jag glömma chokladen?

Det här är mina lilla stund på dagen. Lite helig, sådär. En liten stund framför datorn då jag med gott samvete kan sitta stilla och njuta av en kopp kaffe utan känna dåligt samvete för städa och disk. Och till den koppen med kaffe får det gärna (läs: alltid) vara en liten ruta mjölkchoklad. Det går bra med ren mjölkchoklad men får gärna vara med schweizernöt eller dajmsmak eller något annat trevlig.

Men hur kunde jag glömma chokladen igår när jag handlade?

1. Jag skrev ingen lista. Det var ju bara småsaker. Toapapper, hushållspapper, kaviar, mjölk, yoghurt, några luncher, lite pasta, frukt (äpplen och bananer - inga apelsiner), bröd och en chokladkaka. En bok om undulater också. Och tomma cd-skivor. Och om de har några stumpor till pojkarna. “Å älskling, kan du köpa en öl åt mig också, tack?”. Kanske jag borde ha skrivit en lista?

2. Jag handlade sent och jag var trött. Och förkyld.

3. Jag mötte folk jag känner i affären. Det strular alltid till det. Jag menar… det är ju trevligt att träffa folk och föräldrarna till den där gamla eleven är ju jättetrevliga och de pratar jag ju gärna med en stund. Och den där mannen jag pratade med. Honom känner jag igen. Han verkade ha koll på vem jag var - jag hade ingen aning om vem han var. Men vi pratade en stund. Kanske var han en förälder från dagis? Jag gick väl och tänkte på vem han var när jag gick förbi chokladhyllan…?

4. Jag handlade hushållpapper. Det får mig liksom in på en annan bana i affären. En väg som leder fram till kassorna via blommorna - inte via chokladhyllorna.

5. Eller så är det helt enkelt inte meningen. Det kanske är ett tecken. Någon vill säga mig något. Sluta äta så mycket sötsaker. Lev lite sundare. Börja röra på dig. Gå ner i vikt. Ta en långpromenad. Ät en frukt.

Nä… så kan det ju inte vara. Kaffe och en frukt är ju inget som jag villl njuta av på min lilla heliga stund. Hur kul låter det: “Jag njöt av mitt kaffe och ett grönt, saftigt äpple till.” Nä, just det.

…att du tar dig ett par minuter för att titta på vår julfilm!

Vi fick en broschyr från Viasat i brevlådan.
- Kolla, ropade jag till herrH, alla kanaler man MÅSTE ha. Viasat fotboll visar ALLT vi behöver och på Viasat Golf missar man aldrig de bästa slagen!
HerrH replikerar snabbt:
- Viasat potatis då?

- Mamma, kan vi inte ha tema “Förr i tiden” på mitt födelsedagskalas?
- Ääähhh…
Mamman försöker desperat föreställa sig en fest med 10 stycken elvaåringar i hucklen och förkläden á la 1800-tal.
- Men tror du verkligen att det blir kul?
- Ja, med sådana där roliga kläder som man hade när du var liten!

Det där fick jag återberättat för mig från Hildas bästa kompis mamma. Jag skrattade så jag tjöt!

Idag gick äntligen 80-talsfesten av stapeln! Vi har fönat och sprayat, sminkat ljusblått och rosa och lyssnat på Aha, Carola, LenaPh, Prince och Banarama. Det var härliga tider - skönt att det är över!

Förresten vann Hilda priset för bästa utstyrsel!

Jag har varit på fotvård och mina fötter känns som glada babyrumpor. Supermysigt!

Jag tror att det får bli dagens presenttips - köp en fotvård till kompisen eller kanske mor eller far.

Tack mamma och pappa!

Åhhh, det är spännande!

Så här såg vårt hus ut INNAN vi flyttade in. För drygt ett år sedan. Man fick nästan ha machete för att ta sig förbi den där stora tujan. Sedan dess har det hänt en del. Och jag hoppas att det kommer presenteras en efterbild senast till helgen…

(Men jag pratade med frun till en hantverkare som sa att man tidsmässigt alltid skall lägga till det dubbla - plus moms, så jag vet ju inte riktigt. Fast från början skulle det ju varit klart i söndags…)

Sedan för det nog vara slutjobbat med hus och inredning här på ett tag. HerrH och jag stod och spanade på våra grannar häromdagen, de satt i en stol i trädgården och läste en tidning. Det har vi ju aldrig gjort! Hoppas att det kan bli lite slappa här fram över…

Förresten så sov Selma 5 timmar i sträck en natt i förra veckan. Det har inte hänt på sju månader! Det finns i alla fall hopp om långa nätter då man får SOVA.

“Jag hoppas att din näsa försvinner” sa herrH till äldsta dottern vid godnattstunden. “Jag menar snuva. Snuvan ska försvinna. Jag tänkte fel. Eller jag menar sa fel. Äsch.”

Så skrattade mor och dotter hysteriska och trötta i tio minuter. Och hittade på andra roliga meningar…

HerrH har påpekat följande:
Trots att han väl känner igen situationen i nedanstående bild (föregående blogginlägg) har han svårt att identifiera sig med mannen på bilden av följande skäl:
a. Han själv har lockigt hår i en snygg frisyr. Det har inte mannen på bilden. 
b. Han själv har skägg. Coolt skägg.
c. Han själv skulle aldrig ta på sig ett par byxor i det där töntiga snittet. Han själv bär bara snygga byxor.

Illustratören till bilden nedan har följande påpekande:
a. Det är en I-L-L-U-S-T-R-A-T-I-O-N!
b. HerrH är fåfäng.