krumilurbloggen

Men hur gick det till? Från att vi renoverar köket någon gång i vår till att vi renoverar kök, hall och vardagsrum - och börjar på onsdag! Jag fattar ingenting.

Hjälp. Hysteriskt försöker vi tömma vardagsrummet och köket och portionera ut möblerna i de övriga rummen. Håller tummarna för att vi kan knö in kökssoffan i grannens garage några veckor.

-”Det ordnar sig” säger herrH. Och det gör det väl. Men jag hoppas att det inte blir allt för jobbigt på vägen dit…

Varför i all världen sammanfaller händelsen med minst ljus med att föräldrar tar mest foton?

Varför har jag en uppsjö av foton på suddiga lucior, tärnor, tomtar och stjärngossar med dålig kvalitet från tio år tillbaka i tiden?

Varför lär jag mig aldrig att det är ingen idé att fotografera i en stor sal med endast några tärnljus som dyker upp?

Varför vill jag ändå till varje pris fotografera mina ungar med struten på sned och randiga strumpor?

Elever årskurs 7

- Hon är kristen. Det ser man på korset och på kläderna. Kläderna är liksom kristna. Och håret med.
- Jag tycker hon ser ensam ut.
- Jag med. Hon sitter ensam i ett mörkt rum. Det är nog ett fängelse.

- Hon är lite röd på halsen. Jag tror hon är solbränd.
- Eller så har hon eksem.
- Jag tror att hon är konstnärens dotter och att han har strypt henne. Det är därför hon är röd på halsen.

Det här är alltså efter att jag har sagt att i bildanalys tolkar man bilderna och att det inte finns några rätt eller fel.
Undrar om Modigliani tycker att det finns rätt och fel?

Gladeligen upptäcker jag att Handelsbanken har hittat på att man kan få välja ett eget kortmotiv.
- Rita något åt mig, utbrister herrH. Den där killen med säcken med pengar vore ju kul!
Och jag fixar till bilden, gör en bakgrund och skickar in lagom till HerrH:s födelsedag.

Men ett par dagar senare får herrH ett mail:
Tyvärr har din bild inte godkänts eftersom bilden innehåller:
text, symbol, siffror el. webadress.

Irriterad ringer jag upp och får tala med någon på supporten som inte alls håller på med kortmotiv.
- Men den innehåller ju ingen text, symbol, siffror eller webadress, påpekar jag.
- Det var ju konstigt. Det är nog för att den innehåller pengar…
Jag skriver ut sidan med regler och riktlinjer för eget kortmotiv och läser den ord för ord.

HerrH suckar och säger:
- Rita en dödskalle istället! Den kommer säkert bil nekad! Hehe.

Dagen efter kommer beskedet:
Tyvärr har din bild inte godkänts eftersom bilden innehåller:
opassande värderingar.

- Ähhh… Gör kortet helt svart, suckar herrH.
- Nej, jag vill ju rita något!

Två dagar senare kommer nästa besked:
Tyvärr har din bild inte godkänts eftersom bilden innehåller:
upphovsrättsskyddat material.

Upprörd ringer jag igen och sitter i 15 minuters kö innan jag återigen får prata med någon som inte håller på med att godkänna kortmotiv.
- Det är ju JAG som har ritat bilden.
- Men det vet ju inte dom som sitter och granskar bilderna.
- Kan man få prata med någon som gör det?
- Nä, de pratar inte med kunderna. Men jag kan säga till dem att du har ritat bilden… om du har det.
- Jag kanske kan få skriva ett mejl och diskutera med dem hur de motiverar sina nekande eftersom jag tycker att det verkar ganska godtyckligt.
- Nä, men du kan skriva ett mejl till mig och så kan jag prata med dem och skriva tillbaka.

Visst, eller så kan jag ju byta bank. Fast det sa jag inte.

Agent586, du är bäst! Du har klarat 50 dagar ensam med två små barn i radhus. Och lyckats få till andra saker också! Fantastiskt! Jag hade aldrig stått ut i 50 dagar.

Men kan jag inte få komma tvåa? I alla fall denna vecka. Denna vecka då min man inte är ledig på torsdagen som han brukar vara (mitt andrum i tillvaron). Denna vecka då min man jobbade mellan 08.00 och 23.30 i måndags. Denna vecka då det var skolavslutning igår. Denna vecka då jag som vanligt har en 10-månaders bebis att kånka omkring på. Denna veckan då jag som vanligt har en tvååring som springer i motsatt riktning.

Denna veckan har jag dessutom fått en åttaåring att bära på. Till skillnad mot 8-åringen jag hade förra veckan, han som kunde hjälpa till och passa barn och fixa saker. Nu har jag en som inte kan gå i trappor och som inte tar sig fram speciellt långt på egen hand alls. Men en som fortfarande är världens bästa 8-åring. Lite otymligare bara.

Här är grabben som skulle sparka till fotbollen men träffade sin kompis smalben och bröt stortån istället.

Bakom kameran står mamman som enligt sköterskan på akutmottagningen borde ha fått medalj. Tja, det var ju lite jobbigt ett tag när vi inte hade några kontanter och ingen mat och småbarnen började ledsna på stället och mamman höll på att gå av av hunger och grabben också och dessutom hade han himla ont i foten och var rädd att inte hinna till skolavslutningen. Och lite körigt var det ju när 2-åringen sprang in på röntgenrummet och tryckte på knappar medan mamman försökte köra dubbelvagnen med 1-åringen samtidigt som hon bar 8-åringen. Men annars gick allt finfint.

Gipset ska sitta kvar i tre veckor. Så det är helt okej med några mulna veckor innan solen kommer fram igen i juli, då vi vill bada igen. Tack tack.

Jo, vi hann till skolavslutningen. Direkt från gipsningen, på med finskjortan och så till skolgården. Så nu har han gått ut ettan också.

Jag har varit på fotvård och mina fötter känns som glada babyrumpor. Supermysigt!

Jag tror att det får bli dagens presenttips - köp en fotvård till kompisen eller kanske mor eller far.

Tack mamma och pappa!

Jag och Artur har gjort ett trevlig liten vrå i våran garderob där det finns ficklampa, böker, penna och papper m.m. Sara (min kompis) såg det och satte sig där inne… Problemet är bara det att det bara finns ett handtag så man blir innlåst om en kompis inte öppnar från andra hållet. När Sara hade sat sig där inne märkte jag att handtaget var borta…  Men hon visste redan det för hon hade suttit där innan. Sara trodde att jag bara skoja när jag sa att jag inte hittade handtaget. Och efter en stund ropade Henrik att det var mat. Jag ville såklart inte lämmna Sara där. Så jag ropade att jag kom om en stund. Jag letade jätte mycket efter handtaget tillslut fattade Sara att jag inte skojade. Jag hade sagt åt henne att leta på golvet och på hyllorna i garderoben, men hon sa att hon inte såg någonting… Efter en stund ropade mamma att jag inte fick någon mat om jag inte kom ner. Men jag ville inte lämmna Sara så det blev ingen mat. Tillslut sa jag  att hon skulle titta i en låda med böcker. Då sa hon att hon bara såg en mettal grej som såg ut som ett L… Det var förstås HANDTAGET!!!!!! Hon hade tittat på golvet flera gånger men inte hittat något. Lite puckad kompis kanske. Så jag fick gå utan mat hela kvällen.

 Och innan så visste jag att det skulle bli en av mina FAVORIT RÄTTER! =(  

Vips, så blev det badväder! Man får passa på med tanke på hur lite det blev badat förra året…

Jag har blivit tokig. Mer än vanligt alltså.

Jag har hittat Teesha Moores sida. 

Kolla in hennes ‘My Journal Pages’. Det är ju hur kul som helst. Och snyggt. Och roligt.

Men hur har människan tid egentligen? Jag gissar att hon inte har två blöjbarn hemma…

Så visst fyller jag mitt mål att rita minst tio minuter varje dag. Det blir kanske någon minut till. Och lite sämre med disk och tvätt… Men jösses, vad roligt jag har!

Trevlig helg, har det varit.