krumilurbloggen

Här har jag lekt lite i Photoshop. Ögonen är Einars, nappen är Selmas och mönstret på tröjan är våra sovrumstapeter!

När Illustration Friday har Baby som tema för veckan kan jag bara inte låta bli att slänga upp den här bilden. Fastän den är i plural!

Systrarna.
- Mamma, hon somnade i min famn. Du måste ta kort på henne! Titta vad fin hon är!

Far och dotter.

…eller kanske snarare nattens!

 Jobbiga saker: De små barnen är sjuka.

Bra saker: De sover mycket och då hinner jag rita på mitt nya ritbräda.

Oj, jag vet inte riktigt var den kom ifrån. Mina barn är ju så söta och rara just nu!

Fast det är klart…

Artur orskades hysteri och kaos i måndags när han inte gick hem direkt från skolan utan till en kompis (han ringde hem en stund efter vi hade ringt till sjukhuset för att kolla att inte var där… Gaaaah… Puuuh!)

Och Selma hon är ett monster på nätterna som bara vill amma och gruffa och inte låta sina föräldrar sova…

Einar har verkligen tagit tag i det här med att testa gränserna. “Jag vet att jag inte fick klättra upp på bordet för tio minuter sedan - undrar om det gäller nu också???”

Men Hilda hon är ju ändå rar och söt…

Det första jag såg när jag öppnade dörren in till loppmarknaden var täcket i virkade mormorsrutor. Ett sådant som jag håller på med. Som aldrig blir klart. Som, om jag skulle sälja det, skulle gå på flera tusen om man skulle räkna efter en skälig timpeng.

- Vad tar du för den här? frågade jag nonchalant och försökte låtsats som det var en smutsig trasa jag höll upp och inte en dyrbar skatt.
- 150. Mycket fin. Många vill ha. Stackars gammal tant har gjort den. 150. Mycket billigt. Ojojoj. Du vill ha den?
Jag försökte se ut som jag inte brydde mig och strosade tillbaka till min man. Hoppade på stället. Andades ryckigt.
- Jag måste ha pengar. Nu. 150 spänn. Hur mycket tog du ut?
- Jag tog bara ut en hundring till fikat…

Efter en del irritation från min sida, typ hur-tänkte-du? och varför-tog-inte-jag-ut-pengar-själv? och en del irritation från maken, typ men-vi-behöver-ju-ingen-mer-filt och varför-sa-du-inte-att-du-tänkte-handla? uppenbarade sig helt plötsligt en bankomat framför sällskapet. Snabbt togs det ut pengar och jag begav mig med raska steg mot tanten med täcket.

Som en hök spanade jag in mitt byte så fort jag steg in och när jag kunde andas ut - den fanns kvar! - så gick jag nonchalant fram till min skatt igen.
- Du får 100…
- Nej, nej. Inte gå. Tog lång tid att göra. Stackars fattig gammal tant. Jag ta inte pengar själv. Jag ge allt åt gammal tant. Mycket svår att göra. Ojoj. 125.
- Okej.

Mycket nöjd stegade jag sedan hem och stoppade mitt fynd i tvättmaskinen. Nu doftar den ljuvligt, är mjuk och mysig och härlig att se på. Klart vi behövde en filt till!

Tre dagar i rad har barnen sovit SAMTIDIGT efter lunch. I över en timme.
Tralala, jag vill vara mammaledig hur länge som helst!

(Så lät det inte förra veckan…)