…och Myran och herrH de älskar varandra. Fortfarande. Varje dag. Nu är det snart fem år sedan som de blev ett par och det enda de egentligen inte kommer överens om är belysning. Men det gör inte så mycket. Myran kan tänka sig att gå med på skumraskbeslysning för att herrH ska bli nöjd och herrH kan tänka sig att gå med på kliniklysrör för att Myran ska bli nöjd.
Så i kärlek och vilja att låta den andre få sin vilja igenom så kan de ändå inte komma överens om hur/var/vilka lampor det ska bli i nya köket…
Approppå gårdagens ettåriga bröllopsdag berättade en kollega för mig hur det är. Hon är varit gift länge och vet. Det är skönt med människor som vet.
“Äktenskapet är som en stor burk” här måttar hon en riktigt stor burk med händerna “full med…” sänker rösten till en viskning “…bajs”. Tittar på mig och ler och fortsätter “Längst upp är det ett tunt lager med honung.” Nu ser hon glad ut. “Och det gäller att slicka i sig honungen riktigt långsamt så den räcker länge”.
Alltså - att bara ha med orden bajs och slicka i samma liknelse är ju lite jobbigt även för mig som inte är äckelmagad.
Dessutom så gillar varken jag eller herrH honung.
Nej. Helt fel.
Jag är helt säker på att äktenskapet inte är en burk.
Vilket innehåll det än må vara.
HerrH har påpekat följande:
Trots att han väl känner igen situationen i nedanstående bild (föregående blogginlägg) har han svårt att identifiera sig med mannen på bilden av följande skäl:
a. Han själv har lockigt hår i en snygg frisyr. Det har inte mannen på bilden.
b. Han själv har skägg. Coolt skägg.
c. Han själv skulle aldrig ta på sig ett par byxor i det där töntiga snittet. Han själv bär bara snygga byxor.
Illustratören till bilden nedan har följande påpekande:
a. Det är en I-L-L-U-S-T-R-A-T-I-O-N!
b. HerrH är fåfäng.
Aha… fotot nedan, på Hilda, var ju taget av Erin, Niklas fru. Jag som trodde det var Niklas. Dessutom så glömde jag ju att berätta vem som tog bröllopsfotona och som dessutom var musiker under vigseln: www.niklasandreasson.se
Foto: Niklas Andreasson. Tack tack.
Hedra den som hedras bör.
Tankar som poppar upp:
* Wow.
* Har JAG verkligen fött HENNE?
* Vad vuxen hon har blivit! Vad fort det går! Vart tog bebistiden vägen?
Foto: niklasandreasson.se Tack tack! 
20 oktober 2007, Botaniska trädgården, Göteborg
Torsdagkväll. HerrH sätter sig vid datorn.
- Men du kan väl inte göra DET DÄR nu???
HerrH lugnt och sansat:
- Vad är det som du känner att vi måste göra, älskling?
- Vi gifter ju oss om två dagar vi måste ju… öhhh… å… öhhh.. Men… Tänk om jag inte blir fin i håret!!!???
Den blivande frun goes bridezilla.
- Det blir du älskling. Du är fin i håret. Du blir finare.
Vilken tur att jag har valt rätt man.
- Ja.
- Ja!
- Ja…
- JA.
- Ja.
- Ja.
- JA.
Vi tränar. Bara tio dagar kvar nu.
- JA!
Precis innan jag går och lägger mig kommer jag på att jag ska slänga in en tvätt med lakan. Trots alla kanonbra blöjor händer det ju en del olyckor nattetid i en blöjtät familj.
Jag lägger en lapp på köksbordet så herrH inte ska glömma. “Hänger du tvätten!? /Puss L” och så kryper jag till sängs för att få en välbehövd om än ideligen amningsavbruten sömn.
Morgon därpå går jag och lillebror ner för att ta ett bad medan bebissystern fortfarande snusar sött. Förvånat känner jag på tvätten och konstaterar att den är torr! På bara ett par timmar! Jag drar ett lakan intill mig för att känna den kalla, frasiga doften av nytvättat. Men… det luktar bajs! Jag synar lakanet och lakanen omkring och konstaterar att tvätten inte alls är tvättad. Jag måste ha glömt sätta på maskinen. Suck.
På eftermiddagen frågar jag herrH.
- Du, tvätten - tänkte du på något särskilt?
- Ja, den var torr, svarar herrH enkelt och självklart.
- Men???
- Jo, jag tänkte att vår maskin centrifugerar väl himla bra…
- Men de gula bajsfläckarna?
- Ja… jo, jag såg dem - och så tänkte jag att vi borde köpa ett bättre tvättmedel!
För att rädda den käre herrH:s anseende måste jag påpeka att den lilla bebissystern som är så amningshungrig på nätterna väcker även honom så han sover inte så bra han heller. Dessutom vill han tillägga att det var ju jag som inte satte på maskinen och att jag samma dag slarvade bort mina bilnycklar och tvingades surmulet åka buss till stan för att senare hitta bilnycklarna på golvet på passagerarsidan i den olåsta bilen. Suck.
- Åhhh, vad det är jobbigt! Jag har jätteont i fötterna, men om jag lägger mig med fötterna upp för att vila så får jag massor med halsbränna, stönar den gravida, gnälliga kvinnan samtidigt som hon, mycket osmidigt, försöker lägga sig tillrätta i sängen.
- Du är ju inne i flodhäststadiet nu, försöker mannen förstående.
Den gnälliga, gravida blänger på honom.
- …och dessutom tycker min man att jag är tjock och ful! fortsätter hon än mer gnälligt, och försöker på samma gång röra sig runt i sängen för att nå novalucolen på nattduksbordet.
- Men jag tycker ju om flodhästar, försöker han något uppgivet. De är ju söta…
