Yes! Yes! Yes! Bara 45 minuter kvar innan herrH kommer cyklandes hem som en raket. Och jag har inte brutit ihop. Alls. På hela Dagen. Tvärtom.
Första helt ensamma Mammadagen med minibebis-1-vecka och storbebis-15-månader har gått som smort. Vi har lyckats att få i oss frukost. Och vi har varit på lekplatsen. Vi har ätit lunch (ja, jag tinade vårrullar och Einar fick burkmat - men det var ju ändå mat!). Jag har druckit kaffe. Och vi har alla sovit middag!
Och så vill jag ha en liten guldstjärna för att jag tog med mig tre kassar till återvinningsstationen på väg till lekplatsen!!!
Men jag har inte lyckats duscha. Jag måste lura lite på hur man lyckas med det.
Mitt liv är som den där problemlösningsuppgiften med bonden, geten, vargen och höbalen (eller vad var det han hade) som han skulle frakta över floden. Bonden är jag. Einar är vargen och får på inga villkor lämnas ensam med geten - Selma. Höbalen är väl allt annat jag måste släpa med mig!
Artur ska ha matsäck med sig på torsdag och Hildas bänkpapper ska vara 45 x 56 cm. Einar måste få sina AD-droppar och Arturs bänkpapper ska vara 50 x 60 cm. Glöm inte att ringa och beställa till på BVC till Selma och fyll i blanketten om skolans trivselregler till Hilda. Har Artur regnkläder på fritids? Vilken tid slutar Hilda på onsdagar? När badade Einar senast? Och hur var det nu man skulle sköta Selmas navel? Var är den där lappen man ska fylla i och lämna till Arturs fröken? Vart var det nu man skulle ringa för att anmäla faderskapet till Selma? Har Hilda några höstskor? Var är den där söta mössan Einar hade förra året som Selma skulle kunna ha nu? Och vad ska vi äta till middag?
Det måste vara jobbigt att ha fyra barn, tänker du då.
- Mmm, säger jag. Men det är ju inte det här som är jobbigt. Allt det där löser ju sig.
Det jobbiga är att ha en till att oroa sig för.
Tänk om hon slutar andas? Tänk om han trillar från klätterställningen? Tänk om han blir mobbad i skolan? Tänk om det är något fel på henne? Tänk om hon är ensam på rasten? Tänk om han blir sjuk? Tänk om det kommer en galning och kör på dem? Tänk om… om… om…
I lördags klockan 19.15 föddes Selma! 3480 gram och 50 cm lång.
Hon kom två dagar över tiden i en drömförlossning!
Einar for som en flipperkula fram i sjukhuskorridoren så det här är en av de få bilderna som lyckats fånga alla fyra barnen!
- Hej, det är Lena!
- Nämen heeeej, med överdriven glad och frågande röst. Hur är det?
- Det är bra.
Tyst, frågande väntan.
- Ringer du från BB? med ivrig jag-står-inte-ut-längre-berätta-berätta-berätta-röst.
- Nä, jag är hemma. . .
- Jaha. Besviket.
Folk vågar knappt ringa längre. Och varje samtal jag ringer börjar på det här sättet.
*Suck*
Denna evinnerliga väntan.
Så försöker jag tänka logiskt. Någon gång mellan noll och 18 dagar så kommer jag att föda ett barn som kommer vara mitt barn så länge jag lever. Förhoppningsvis har jag väl ändå en sisådär 45 år kvar att leva. Det är över 16000 dagar. Spelar det då någon roll om det skulle bebisen kommer idag, imorgon eller om två veckor?
- Nä, det gör det ju så klart inte! kan man ju tänka då.
Eller så tänker man:
- Kom ut nu, för f-n, jag står inte ut längre. Inte en dag till! Gaaaaaaaaaaaah!
Sa jag, förresten, att vi vann stjärnvinsten på Liseberg härom veckan…
Fast den är ju slut nu…
Vilken craving är bäst egentligen… donuts eller milkshake?
Fast det spelar ingen roll när man är stor och tung som en flodhäst och det bara är en vecka kvar. Så det så.
- Nu måste du vila! förmanar barnmorskan. Inget mer jobb på huset!
Krumilurmamman suckar.
- Men det är ju så mycket som jag vill göra.
HerrH håller med barnmorskan.
- Du behöver faktiskt sova mer.
Barnmorskan nickar och tittar uppskattande på herrH.
Väl hemma vilar krumilurmamman. Hon sover en hel timme mitt på dagen. Och får massor av ny energi. Nu vill hon måla Hilda på väggen.
HerrH får en idé. Vi byter rum mellan barnen och så får Hilda det lilla rummet, själv. Och pojkarna får det stora rummet! Krumilurmamman är med. Vilken bra idé! Men det är ju så sjabbigt på väggarna i det lilla rummet. Det är ju inget kul att måla Hilda på väggen där.
- Vi målar om, bestämmer de hastigt och lustigt. Bara några timmar efter de kommit hem från barnmorskan.
HerrH spacklar. Krumilurmamman målar om fönsterbrädan. HerrH målar väggar. Krumilurmamman målar namnskyltar på dörrarna. HerrH målar lister. Krumilurmamman vilar vid datorn och funderar på Hilda-på-väggen-målningen. Snart ska hon börja måla. Hon ska bara vila lite först!
Precis två veckor kvar till nedkomst imorgon. Just nu känns två veckor som två veckor för mycket.
Bebiskläder uppackade.
En liten hög miniblöjor finns.
Spjälsängen står på plats, bäddad och klar.
Babyskyddet till bilen finns.
Hela familjen är laddad.
Vi väntar bara på bebis och barnvagn.
Bebis befinner sig inuti den enorma magen.
Barnvagnen i Stockholm.
Önskemål:
Att bebis kommer ut.
Att barnvagnen förflyttar sig till Göteborg.
Om någon har tips på hur vi kan lösa något av önskemålen så tag kontakt med den ömma modern.
