Men hur tänker man då? Om man ger bort det? Och en massa andra delikatesser, som t ex lufttorkad skinka, ostar, korv och annat smarrigt. Har man överhuvudtaget tänkt på att det sitter en nygift brud som tar emot det där grattis-till-vigseln-från arbetskompisarna-Henke-paketet och som just idag tänkt ut en plan…
PLAN: Nu när jag haft så ont i halsen så att jag ändå inte ätit någonting på tre dagar och min magsäck dragit ihop sig till en liten och smidig storlek då ska jag passa på att inte äta så mycket och det jag äter ska vara nyttigt och så ska jag röra mig mera så kanske jag går ner de där kilona som jag hade tänkt mig.
Men nu har jag upptäckt att om man har rosenmarmelad och mandelskorpor i sin närhet försämras minnet oerhört. När de där små rackarna befinner sig närmare än 5 meter ifrån mig så försvinner Planen helt och hållet.
Och marmeladen. Och skorporna.
Mmmm… så gott.
Tankar som poppar upp:
* Wow.
* Har JAG verkligen fött HENNE?
* Vad vuxen hon har blivit! Vad fort det går! Vart tog bebistiden vägen?
Foto: niklasandreasson.se Tack tack! 
En-veckas-jubiléet av bröllopet, firades i sängen.
Totalt och fullkomligt befriat från romantik. Huvudingrediensen i dramat var en läbbig halsfluss som har fastnat i den ömma fruns ömma hals. Frun var helt och hållet utslagen i 36 timmar och ganska matt timmarna runt omkring. Tur att hon numera har en make som tar hand om henne.
Men för att ändå bli påmind om lördagens en-veckas-jubileum får ni en bild på vigselringen. Ta-da!
Ja, här ser man ju faktiskt också de där smilgroparna som får mamma att le, trots 39 graders feber och trots att det gör så ont att svälja att tårarna kommer…
20 oktober 2007, Botaniska trädgården, Göteborg
Torsdagkväll. HerrH sätter sig vid datorn.
- Men du kan väl inte göra DET DÄR nu???
HerrH lugnt och sansat:
- Vad är det som du känner att vi måste göra, älskling?
- Vi gifter ju oss om två dagar vi måste ju… öhhh… å… öhhh.. Men… Tänk om jag inte blir fin i håret!!!???
Den blivande frun goes bridezilla.
- Det blir du älskling. Du är fin i håret. Du blir finare.
Vilken tur att jag har valt rätt man.
- Ja.
- Ja!
- Ja…
- JA.
- Ja.
- Ja.
- JA.
Vi tränar. Bara tio dagar kvar nu.
- JA!
Precis innan jag går och lägger mig kommer jag på att jag ska slänga in en tvätt med lakan. Trots alla kanonbra blöjor händer det ju en del olyckor nattetid i en blöjtät familj.
Jag lägger en lapp på köksbordet så herrH inte ska glömma. “Hänger du tvätten!? /Puss L” och så kryper jag till sängs för att få en välbehövd om än ideligen amningsavbruten sömn.
Morgon därpå går jag och lillebror ner för att ta ett bad medan bebissystern fortfarande snusar sött. Förvånat känner jag på tvätten och konstaterar att den är torr! På bara ett par timmar! Jag drar ett lakan intill mig för att känna den kalla, frasiga doften av nytvättat. Men… det luktar bajs! Jag synar lakanet och lakanen omkring och konstaterar att tvätten inte alls är tvättad. Jag måste ha glömt sätta på maskinen. Suck.
På eftermiddagen frågar jag herrH.
- Du, tvätten - tänkte du på något särskilt?
- Ja, den var torr, svarar herrH enkelt och självklart.
- Men???
- Jo, jag tänkte att vår maskin centrifugerar väl himla bra…
- Men de gula bajsfläckarna?
- Ja… jo, jag såg dem - och så tänkte jag att vi borde köpa ett bättre tvättmedel!
För att rädda den käre herrH:s anseende måste jag påpeka att den lilla bebissystern som är så amningshungrig på nätterna väcker även honom så han sover inte så bra han heller. Dessutom vill han tillägga att det var ju jag som inte satte på maskinen och att jag samma dag slarvade bort mina bilnycklar och tvingades surmulet åka buss till stan för att senare hitta bilnycklarna på golvet på passagerarsidan i den olåsta bilen. Suck.
… och vackrare blev den när vi på hemvägen upptäckte att vi inte alls hade något gigantiskt elfel på bilen som gjorde att lyset på instrumentpanelen slocknade när man tände halvljuset. Som vi hade oroat oss för i flera dagar.
Nej, det var bara HerrH som kommit åt reglaget för instrumentpanelens belysning. Med vänster knä!
“Det sitter ju väldigt illa till - jag har varit med om det förr!” är hans egen kommentar.
I familjen är det ingen annan av bilförarna som har någon som helst förståelse för det här knä-fenomenet. “Vi finner det väldigt osannolikt att det här knäproblemet är speciellt utbrett” säger en talesman för familjens bilförare.
