HerrH har påpekat följande:
Trots att han väl känner igen situationen i nedanstående bild (föregående blogginlägg) har han svårt att identifiera sig med mannen på bilden av följande skäl:
a. Han själv har lockigt hår i en snygg frisyr. Det har inte mannen på bilden.
b. Han själv har skägg. Coolt skägg.
c. Han själv skulle aldrig ta på sig ett par byxor i det där töntiga snittet. Han själv bär bara snygga byxor.
Illustratören till bilden nedan har följande påpekande:
a. Det är en I-L-L-U-S-T-R-A-T-I-O-N!
b. HerrH är fåfäng.
Jag har blivit tokig. Mer än vanligt alltså.
Jag har hittat Teesha Moores sida.
Kolla in hennes ‘My Journal Pages’. Det är ju hur kul som helst. Och snyggt. Och roligt.
Men hur har människan tid egentligen? Jag gissar att hon inte har två blöjbarn hemma…
Så visst fyller jag mitt mål att rita minst tio minuter varje dag. Det blir kanske någon minut till. Och lite sämre med disk och tvätt… Men jösses, vad roligt jag har!
Linda efterlyste mer detaljer från sorteringen i flumrummet. Jag kan bjuda på de här två före- och efterbilderna. Egentligen vill jag inte kalla den sista för efterbild, eftersom det finns mer att göra för att jag ska vara nöjd men visst har jag kommit en bit på väg…
Så här såg det alltså ut från början. Ganska träligt alltså. Mycket saker på skrivbordet och ingen förvaring…
I somras gjorde vi första röjet och började att skruva upp smala hyllor över skrivbordet. Sedan har jag ju sådan tur att jag har gott om barnmatsburkar i olika storlekar. Med ett litet snöre och små lappar i olika färger blev det riktigt fint.
Det finns brukar för stickor, strumpstickor, virknålar, undertråd och nålar. Och så finns det saxar, linjaler, pennvässare och suddigum. Burkar med blyerts och bläck, tusch och sprit och burkar med lin och klister och burkar med häftstift och gem. Och så finns det en hel del penslar och färgburkar också.
Det som jag skulle vilja göra mer är att måla fönsterkarmen i samma röda färg som det är bakom hyllorna på väggen. Och så har jag insett att jag behöver se över förvaringen av en del pennor som inte alls trivs stående i burk - utan hellre vill ligga. Dessutom så skulle en ritbräda göra sig bra framför bildskärmen…
Trevlig helg, har det varit.
- Men Einar, det där är ju Selmas mössa!
- Mamma, den här tröjan är för kort i ärmarna…
- Det är ju Arturs!
- Men den låg på min hylla!
- Varför ligger dina trosor i min troslåda, Hilda?
- Artur, du har på dig Einars byxor!
- Vadå? De passar ju!
- Vad är det för strumpor Selma har på sig?
Helt plötsligt, som över en natt, har allas kläder närmat sig varandra i storleken. Selma använder 74-80 som gränsar till Einars kläder i storlek 86-92. Hoppet till Arturs 116-122 är mindre än man tror (dessutom så är Artur så mager att han kommer i Einar byxor i storlek 92) . Hildas kläder är bara snäppet större än Arturs och mamma och Hilda har redan gett upp om att skilja sina strumpor åt - nu köper vi strumpor tillsammans.
Än så länge är det bara krumilurpappan som klarat sig ifrån den värsta inblandningen - eller är han mer inblandad än man tror?
I förmiddags satt jag i källaren i flumrummet och skissade på ett projekt, så hörde jag hur Henke och barnen kom hem från sin utflykt. Bilen som stannade utanför, fötter som gick omkring och en del brötande. Men ingen som öppnade dörren. Vad håller de på med? funderade jag och gick upp för att kolla.
Jag gissar att jag blev mest förvånad av att helt plötsligt se en främmande man på stege utanför fönstret i köket. Det dröjde några sekunder innan jag insåg att det är ju vårat fönsterputsabbonnemang! På ett kick blev alla utsidor på fönstrena tvättade (och vi ett antal kronor fattigare) och jag fick tummen ur direkt och putsade insidorna innan det blev mörkt!
Jösses, vad ljust och fint vi har det hemma nu!
Utlovad bild på hyllan i flumrummet. Jag är himla nöjd med hyllorna som jag faktiskt borrat, pluggat och skruvat upp helt själv i betongväggen. Några hyllor är till och med tillsågade så att rören kan gå igenom!
- Snälla Henrik, kan inte DU borra i betongen - jag KAN ju inte. Och jag VILL inte heller.
- Jag kunde ju inte heller innan jag provade första gången, älskling. Och jag tycker inte heller det är kul. Du klarar det.
- Men jag VIIIIIIILLLLLL inte!
- Gör det bara. Så ja. Puss.
- Nej. Då tänker jag aldrig mer hjälpa dig med bechamelsåsen till lasangen! Haha!
- Okej.
Så går han upp och gör lasagne och den blir jättegod. Och jag snyftar en stund och går sedan ner och sätter upp hyllorna och det blir jättebra.
Bonusbild:
Om jag skulle glömma var jag ska ställa tillbaka symaskinen när jag har använt den så har jag gett mig själv en ledtråd…
När jag har städat skrivbordet kanske jag visar en bild på det. Någon gång…
Förresten:
Jag funderar på att önska mig en sån där ritplatta att rita direkt in i datorn. Någon som har provat eller har hört eller har andra idéer - berätta för 17. Och för mig.
- Jag skulle vilja reklamera den här babymoussepumpen.
- Jaha?
- Jo, själva pumpen fungerar inte. Den åker liksom inte upp igen och då måste man ju använda båda händerna och då tappar den ju själva funktionen när man står med ett bajsigt barn i famnen.
- Men det är ju inte så mycket kvar…
- Nä, men pumpfunktionen försvann efter halva.
- Dom blir inte glada om vi skickar tillbaka såna här använda produkter som är nästan slut.
- Jag har pratat med ACO och de blev GLADA när jag ringde och berättade om den dåliga pumpen och så sa de att det gick bra att reklamera på närmaste apotek.
- Fast den är ju nästan slut. Dom gillar inte sånt
- Ta mitt telefonnummer och be DOM ringa mig om DOM har några problem.
*Gaaaahhh*
(och om någon apoteksanställd råkar läsa detta vill jag att du ska veta att jag verkligen inte vill dra alla apoteksanställda över en kam - men tyvärr är de flesta som jag träffar antingen menlösa och klarar inte av eget ansvar eller så är de övermoraliska och predrikar över hur många nezeril jag köper… DU, däremot, är säkert jättetrevlig!)
