Som babyrumpor

Jag har varit på fotvård och mina fötter känns som glada babyrumpor. Supermysigt!
Jag tror att det får bli dagens presenttips - köp en fotvård till kompisen eller kanske mor eller far.
Tack mamma och pappa!
krumilurbloggen

Jag har varit på fotvård och mina fötter känns som glada babyrumpor. Supermysigt!
Jag tror att det får bli dagens presenttips - köp en fotvård till kompisen eller kanske mor eller far.
Tack mamma och pappa!
Jag och Artur har gjort ett trevlig liten vrå i våran garderob där det finns ficklampa, böker, penna och papper m.m. Sara (min kompis) såg det och satte sig där inne… Problemet är bara det att det bara finns ett handtag så man blir innlåst om en kompis inte öppnar från andra hållet. När Sara hade sat sig där inne märkte jag att handtaget var borta… Men hon visste redan det för hon hade suttit där innan. Sara trodde att jag bara skoja när jag sa att jag inte hittade handtaget. Och efter en stund ropade Henrik att det var mat. Jag ville såklart inte lämmna Sara där. Så jag ropade att jag kom om en stund. Jag letade jätte mycket efter handtaget tillslut fattade Sara att jag inte skojade. Jag hade sagt åt henne att leta på golvet och på hyllorna i garderoben, men hon sa att hon inte såg någonting… Efter en stund ropade mamma att jag inte fick någon mat om jag inte kom ner. Men jag ville inte lämmna Sara så det blev ingen mat. Tillslut sa jag att hon skulle titta i en låda med böcker. Då sa hon att hon bara såg en mettal grej som såg ut som ett L… Det var förstås HANDTAGET!!!!!! Hon hade tittat på golvet flera gånger men inte hittat något. Lite puckad kompis kanske. Så jag fick gå utan mat hela kvällen.
Och innan så visste jag att det skulle bli en av mina FAVORIT RÄTTER! =(

Systrarna.
- Mamma, hon somnade i min famn. Du måste ta kort på henne! Titta vad fin hon är!

Far och dotter.
Så åker jag till Hornbach. Och letar spik.
- Köp 3½-tums spik, säger våran snickare som om det vore det självklaraste i världen.
När jag går in i spikgången önskar jag att det ska finnas en gigantisk skylt där det står: “3 ½-tums spik, den vanliga sorten”. Den skylten finns inte. Men det finns skyltar för gipsspik, zinkspik, pappspik, blankspik, listspik, skivspik och slagspik. Elförzinkad spik, ankarspik, mässingsspik, bleckspik, klippspik och kamspik.
Ingenstans står det: Vanlig 3½-tums. Det står inte ens 3½. Det står alla andra siffror utom just 3½.
Snälla hjälp mig, jag har kommit till spikhelvetet, väser jag mellan tänder medan jag går i gångarna och letar efter den rosa Hornbachsskjortan med tillhörande personal.
- Kan du hjälpa mig? Jag skulle vilja ha vanlig 3½-tums spik, säger jag med ett osäkert leende.
- Vilken dimension? undrar den rosa tillbaka.
- Öhhh… vilken är vanligast?
Den rosa ler och räcker mig en låda med beteckningen: Dyckert, varmförzinkad 2,8 x 75. Jag ser frågande ut:
- Sjuttiofem?
- Ja! Treochenhalvtum, det är 75.
Så nu vet vi vad som är självklarast i världen.
Vanlig 3½-tums spik = Dyckert, varmförzinkad 2,8 x 75.
Puh, nu kan jag sova gott i natt.

Det blir så himla fint. Men oj, vilken tid det tar. Nu är det lite detaljer kvar, sedan ska nya dörren sättas in, så ska det målas på sina ställen och sedan måste all bråten bort.
Pust och stånk och stön.
Samtidigt som allt annat rullar på, tvätt, matlagning, läxor, kalas, städning och disk.
Men nu har vi en fin förstukvist som vi blir lyckliga över varje gång vi öppnar dörren.
- “Lappa” säger Einar nöjt varje gång han går nedför trappan. Han var lite bekymrad förra veckan när vi var utan trappa…
Åhhh, det är spännande!
Så här såg vårt hus ut INNAN vi flyttade in. För drygt ett år sedan. Man fick nästan ha machete för att ta sig förbi den där stora tujan. Sedan dess har det hänt en del. Och jag hoppas att det kommer presenteras en efterbild senast till helgen…
(Men jag pratade med frun till en hantverkare som sa att man tidsmässigt alltid skall lägga till det dubbla - plus moms, så jag vet ju inte riktigt. Fast från början skulle det ju varit klart i söndags…)
Sedan för det nog vara slutjobbat med hus och inredning här på ett tag. HerrH och jag stod och spanade på våra grannar häromdagen, de satt i en stol i trädgården och läste en tidning. Det har vi ju aldrig gjort! Hoppas att det kan bli lite slappa här fram över…
Förresten så sov Selma 5 timmar i sträck en natt i förra veckan. Det har inte hänt på sju månader! Det finns i alla fall hopp om långa nätter då man får SOVA.

Vips, så blev det badväder! Man får passa på med tanke på hur lite det blev badat förra året…
Fixat med WordPress