krumilurbloggen

Kaffet är färdigt. Jag tar fram den rätta kaffekoppen. Sätter på datorn. Häller upp kaffet. Tar fram chokladen.
Men… nej. Hur kunde jag glömma chokladen?

Det här är mina lilla stund på dagen. Lite helig, sådär. En liten stund framför datorn då jag med gott samvete kan sitta stilla och njuta av en kopp kaffe utan känna dåligt samvete för städa och disk. Och till den koppen med kaffe får det gärna (läs: alltid) vara en liten ruta mjölkchoklad. Det går bra med ren mjölkchoklad men får gärna vara med schweizernöt eller dajmsmak eller något annat trevlig.

Men hur kunde jag glömma chokladen igår när jag handlade?

1. Jag skrev ingen lista. Det var ju bara småsaker. Toapapper, hushållspapper, kaviar, mjölk, yoghurt, några luncher, lite pasta, frukt (äpplen och bananer - inga apelsiner), bröd och en chokladkaka. En bok om undulater också. Och tomma cd-skivor. Och om de har några stumpor till pojkarna. “Å älskling, kan du köpa en öl åt mig också, tack?”. Kanske jag borde ha skrivit en lista?

2. Jag handlade sent och jag var trött. Och förkyld.

3. Jag mötte folk jag känner i affären. Det strular alltid till det. Jag menar… det är ju trevligt att träffa folk och föräldrarna till den där gamla eleven är ju jättetrevliga och de pratar jag ju gärna med en stund. Och den där mannen jag pratade med. Honom känner jag igen. Han verkade ha koll på vem jag var - jag hade ingen aning om vem han var. Men vi pratade en stund. Kanske var han en förälder från dagis? Jag gick väl och tänkte på vem han var när jag gick förbi chokladhyllan…?

4. Jag handlade hushållpapper. Det får mig liksom in på en annan bana i affären. En väg som leder fram till kassorna via blommorna - inte via chokladhyllorna.

5. Eller så är det helt enkelt inte meningen. Det kanske är ett tecken. Någon vill säga mig något. Sluta äta så mycket sötsaker. Lev lite sundare. Börja röra på dig. Gå ner i vikt. Ta en långpromenad. Ät en frukt.

Nä… så kan det ju inte vara. Kaffe och en frukt är ju inget som jag villl njuta av på min lilla heliga stund. Hur kul låter det: “Jag njöt av mitt kaffe och ett grönt, saftigt äpple till.” Nä, just det.