krumilurbloggen

Jag har inga större krav på mina mobiltelefoner. Lite gammaldags sådär. Det är bra om man kan ringa på dem, ungefär. Eftersom det ändå finns så brukar jag använda kontaktboken, kalkylatorn ibland och kameran för en schysst bakgrund.

Jag köpte ny mobil i julas. Nothing fancy. Nokia Slide 6600i. Normal telefon. Väldigt fräsch för mig. Jag har ju använt Henkes gamla som är tejpad med silvertejp så det krävs i och för sig inte mycket för att en telefon ska vara fräsch för mig.

Man fick hörlurar till. Och den har bluetooth. Vilket betyder att man med ett litet klick kan föra över musik från en dator till mobilen. Fast det visste ni ju redan. Säkert. Och jag med. Men jag har liksom inte brytt mig förrän jag fick de där hörlurarna. Men nu tänkte jag att jag skulle bli en sådan där människa som åker buss och sitter och väntar på vårdcentralen och går och handlar allt medan musiken strömmar in i öronen. Härligt att flyta fram som i en musikal. Lalalala…

Så jag laddade min mobil med Amanda Jensens senaste platta, lite Amy McDonald och några låtar med Carolina Wallin Pérez och tänkte att nu ska jag lyssna.

På bussen. Hålla reda på busskort och väskor och telefonen och sladden och stämpla och sedan sätta sig och va? är det någon som pratar med mig? Nämen hej. Hålla reda på busskort och väskor, ta ur sladden och inte tappa mobilen och var lägger jag sladden nu? - samtidigt som jag konverserar med en granne.

På vårdcentralen. Åh, vilken tur att jag kom ihåg sladden med hörlurarna. Nu ska jag lyssna och gå in i min lilla bubbla. Lalalala… Men vad ropade hon nu då? Tänk om hon ropade på mig och jag inte hörde? Bäst jag sänker. Men nu går HON in till doktorn. Var jag inte före henne? Bäst jag sänker så jag inte missar när de ropar upp mig. Men nu hör jag knappt musiken längre… Jag stänger av.

I affären. Jag är här i min lilla musikbubbla. Jag hör inget annat. Lalalala. Oj, nu höll jag på att krocka med en tant. Jag såg henne inte smyga upp bakom mig vid kaffehyllan. Känner mig förvirrad. Tar ut hörlurarna.

Men det var ju inte så himla lätt. Är jag bara ovan? Eller är jag helt enkelt för gammal?